Shockvågsbehandling (Radial Shockwave Therapy/Stötvågsbehandling)


Behandlingen är en snabb, effektiv, välbeprövad vetenskapligt dokumenterad behandlingsmetod. Sedan 1998 används stötvågsbehandling av många toppklubbar och internationella landslag i Europa och USA.

Behandlingsmetoden utvecklades i början av 90-talet för behandling av urinstenar och används idag även för behandling av njursten. År 1997 var utvecklingen klar av en betydligt mindre och mer praktisk modell som skulle komma att användas inom ortopedin. Denna metod kallas Radial Schockwave Therapy. Det tyska olympiska landslaget var de som först började använda denna behandlingsmetod.

Genom en applikator genereras stötvågor som uppkommer av pneumatiskt tryck som transporteras in i smärtområdet. Kroppen reagerar med en "akut irritation" i vävnaden vilket ökar den metaboliska aktiviteten i smärtområdet, ett förhållande som stimulerar till effektiv läkning. Vidare ger stötvågor en smärtlindrande effekt genom stimulering av nervfibrer. Stötvågor bryter dessutom ner ärrvävnad och kalkinlagringar i muskelfästen. Röntgenundersökningar visar att stötvågsbehandling effektivt tar bort mjukdelskalk i en kalkaxel.

En behandling tar ungefär fem minuter och man behandlar 4-6 gånger i en serie med 5-7 dagars mellanrum mellan varje behandling, därefter görs en utvärdering av behandlingsresultatet. Behandlingen gör oftast ont under några minuter, men så fort behandlingen är klar upphör smärtan. De närmaste timmarna efteråt kan man känna av behandlingen, men efter 24 timmar har det avtagit för de flesta. Stötvågen väcker kroppens eget läkningssystem, så därför är det lämpligt att inte ta någon antiinflammatoriskt medicin under pågående behandlingsserie.

Diagnoser lämpliga att behandla med stötvågsbehandling är:

Kalkaxel
Tennis-/golfarmbåge
Hopparknä
Löparknä
Trochanterit
Benhinnebesvär
Hälsenebesvär
Hälsporre
Triggerpunkter